Drama

Drama - det är för mig ett inte helt lätt område. Jag tror att det har att göra med att det i de workshops och föreläsningar vi haft så känns drama enskilt ifrån "allt det andra" (och faktiskt så gäller det inte bara drama utan de flesta områden vi berör i förskollärarutbildningen). Skillnaden från andra ämnen är att till exempel bild ofta förankras (tydligare?) i till exempel matematiken och språkutveckligen och detsamma gäller musik, naturvetenskapen etc. För mig så står drama lite "över" allt det andra och jag inser självfallet att det nog har mest med mig att göra och mindre med drama i sig.

På förskolan lever/leker vi väldigt mycket i fantasins värld. Det rolleks och vi berättar, sjunger och gestaltar spännande sagor och drar iväg på fantastiska äventyr ut i skogen där vi kan stöta på olika varelser från denna och andra världar - drama, visst? Även i vardagen förlorar jag mig i fantasins värld när jag läser en god bok och drar in fantasin i verkligheten när vi lägger nytappade tänder till tandfén där hemma. Vad vore vår vardag och verklighet utan den krydda som fantasin ger? Varför känns drama då så ...svårt, eller hellre o-lätt, på högskolan? Är det i miljön? Är det för att barnen saknas? För att det för mycket "på låtsas" här?

Det har pratats om att vi ska inta olika roller i vårt yrke som förskollärare och i diskussioner med kurskamrater har jag lyft att det känns, i brist på ett bättre ord, falskt. Den roll jag ser att jag har som förskollärare är inte en roll jag spelar utan är ett förhållningssätt jag har och som är förankrat i mig som person - det är inget jag kan kliva i och ur.

Jag menar inte att på något vis förminska de dramaworkshops/-föreläsningar vi har, vi brukar ofta skratta och får med oss saker att lägga i "pedagogryggsäcken" under dem. Jag känner att drama-momenten är något som fått mig att fundera mycket ...och det är kanske bra? Det hade bara varit gott att ha fått lite fler svar än ytterligare frågor men så är det kanske - att svaren inte alltid är det som är det viktigaste..