Museibesöken

I den här kursen skulle alla besöka Världskulturmuseet, Göteborgs stadsmuseum och Hasselblad Center. I Borås skulle vi besöka ett frivilligt (jag valde Abecita Konstmuseum), Konstmuseet och Textilmuseet, som jag redan skrivit om här.

Det första museet som besöktes var Göteborgs stadsmuseum där gick jag och två kurskamrater igenom museets basutställningar där det berättas om Göteborg från forntid till nutid samt utställningen om barnhusbarn med bilder och berättelser från bland annat Vidkärrs barnhem.

Jag har besökt Göteborgs stadsmuseum tidigare men det som fastnade hos mig det här besöket vad hur mycket av utsällningarna inte var särskilt barntillgängliga. Mycket av det som visades var uppe och i höga montrar och jag tänker mig att om vi varit där med en förskolegrupp så hade vi gjort en herrans massa lyft den dagen. Det ska dock sägas att när vi var i forntidsutsällningen så var det en klass i grundskolans lägre åldrar där men en guide som verkligen fångade barnens och vi såg även att det lagts fram förberedd material i form av en frågesport för dem att arbeta med. Även 1700-talet, som enligt skyltar nyligen fått en uppfräschning, var något mer tillgänglig för små barn med luckor som fick öppnas och bänkar att komma upp på för att se det som visades. På stadmuseet finns också ett "Barnens museum", som ett stort lekrum med anslutande rastplats där matsäck kan ätas. Hade jag besökt museet med mina egna barn när de var små hade barnens museum varit ett bra rum för dem att leka av sig i men en barngrupp i förskolan hade jag hellre tagit till något annat ställe.

 

På Hasselblad center visades mottagaren av 34:e Hasselbladspriset Ishiuchi Miyakos fotografier. Inför besöket hade jag läst lite grann om fotografen och utsällningarna som visades och hade ganska höga förhoppningar. Fotografi är inte något som bara fångar oss vuxna utan även något som små barn har mycket tankar och funderingar kring. Jag blev lite förvånad över hur litet Hasselblad Center är men jag tror att Ischiuchis fotografier på Frida Kahlos vardagssaker, som läppstift och nagellack, och bilderna på hennes farmor hade väckt en mängd med spännande frågor om livet och vardagsting hos barnen och kanske kunnat vara ett spännande avstamp i ett projekt kring detta, kanske vad för saker kopplar vi ihop med våra nära och kära? Om jag skulle visa andra min mamma/syster/farfar med saker istället för en bild av dem, vad skulle det då vara för något?

 

På Värlskulturmuseet pågick det ombyggnationer då vi var där och en av utsällningarna som var riktad till just barn - Jordlingar var tyvärr stängd. Istället fick vi en rundtur av en mycket entusiastisk guide på det två utställningar som var tillgängliga - With Concern av fotografen Sebastião Salgado samt Maadtoe av Anders Sunna och Michiel Brouwer. Salgados fotografier ska visa människans utsatthett men också dess värdighet i svåra situationer och Maadtoe visar konstnärernas tolkning av förtrycket av samerna. Båda utsällningarna berörde mig starkt och på olika vis och jag kan absolut rekommendera andra vuxna eller ungdomar från högstadieåldern att besöka dem men jag kan faktiskt inte se hur dessa två utställningar skulle kunna användas i arbetet med barn i förskolan.

I Borås besöktes konstmuseet som visade utställningen Syster i linje med konstmuseets höstfokus på feminsim och genus. Ett intressant och högt relevant fokus men inget som kändes riktat till små barn. På förskolan ska vi otverka traditionella könsmöster och -roller och sträva efter att barnen utvecklar sin identitet och känner trygghet i den (Lpfö98 rev. 2010, s.5, 9) så det känns inte främmande att utveckla något projekt kring detta men ett besök på utställningen Syster hade inte varit del i ett sådant projekt.

På övervåningen på Borås Konstmuseum fanns det en utställning från museets samlingar och en sektion med porträtt - dessa till största delen abstrakta verk är något jag tror barnen hade tyckt var spännande att titta på och kanske sedan skapa ett av sig själva. Jag har lyft det tidigare i bloggen att när vi tillåts skapa i det abstrakta så släpps kreativiteten fri på ett annat sätt om om vi krävs efterlikna något konkret. I det abstrakta skapande blir fokus mer på processen än på tekniken kring hur vi når slutmålet.

På Abecita Konstmuseum tittade vi närmare på två fotografiska utställningar, den ena av Lars Lerin och den andre av en fotograf som inspirerat Lerin - Sune Jonsson. Båda dessa utställningar tror jag hade varit spännande att ta med en grupp barn från förskolan till, att få ta del av funderingar som bilderna väcker hos dem, vad känner de när de ser djuren Lerin fotograferat och vad tänker de kring Jonssons bilder från förr.

Det som jag tar med mig från dessa museibesöken är vikten att vi pedagoger är pålästa inför dem och att vi känner till miljön och hur vi som förskolegrupp kommer mottas på de olika museerna. Det finns få (inga?) museer som vi kan spontanbesöka för även om vi sedan tidigare än medvetna om att det är tillgängligt för små barn så vet vi inte vilka utställningar som visas och detta är något vi måste ha tagit ställning till innan vi är där.




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Musik

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga 

och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar 

och erfarenheter i många uttrycksformer 

som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”  

(Lpfö rev.2010 s.10)

Under våra två workshops med Höglind1 talade hon väldigt inspirerande om musik, takt och rytm och gav oss fler goda tips och råd att fylla våra "pedagogryggsäckar" med. Vi fick verkligen uppleva musik med kroppen genom att vi rörde oss i vår egen takt, gemensam takt samt i takt till trumman och hur känna hur gymnastikbanden blev en förlängning av kroppens rörelse. Enkelheten och tillgängligheten i det vi gjorde är verkligen något som jag känner att jag kan, och kommer, använda mig av i arbetet med barnen i förskolan. Jag vill inte vara rädd för att musicera på förskolan även om det kanske inte är mitt starkaste området och Höglinds entusiasm var verkligen smittande. Med ganska små medel kan vi få i mer musik i verksamheten och se dess gynnsamma effekter på leken och språkutvecklingen.

Musiken är inget som ska stå ensamt i verksamheten, lika lite som matematiken eller naturvetenskapen ska göra det. De kan och ska vävas in i varandra och växa genom att vi pedagoger ser och förstår upptäckterna som barnen gör om vi dramatiserar vattnets kretslopp till sången Vattenmoln.

Det som jag kommer ta med mig mest, och mer än ryggsäckpåfyllningen, är något som även lyfts i tidigare musikworkshops under utbildningen - hur våra vuxenröster skiljer sig från barnens. Barn sjunger högre än vi och deras "inre takt" (hjärtslagen) är snabbare än våra vuxnas. I sångstunderna på förskolan bör vi alltså sjunga både högre och lite snabbare än vi vuxna kanske önskat. Även i facebook-gruppen förskolan.se diskuterades detta ganska livligt efter att några artiklar delats där kring Lucia - Förändrade sångideal ger barn sämre sångröst och Blir sångfärdighet en klassfråga?. Också i Musikvetenskap för förskolan lyfer Ehrlin (2012, s.148) McAllisters och Söderstens tankar kring pedagogers bristande kunskaper i barnröstens utveckling. Under Höglinds workshop fick vi träna på att sjunga högre än vad vi vanligtvis är vana vid och vi fick känna på att det är möjligt att göra, utan att vi skadar våra egna röster. Detta är verkligen något som jag önskar att fler pedagoger fick möjlighet att träna på och kunskap kring.





Referenser:
Ehrlin, Anna, (2009). Att starta musikprofil i förskolan, ss. 139-152. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Leonardz, J. (2003). Förändrade sångideal ger barn sämre sångröst http://www.svd.se/kultur/forandrade-sangideal-ger-barn-samre-sangrost_117265.svd [2015-01-12]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Rebas, K. (2014). Karin Rebas: Blir sångfärdighet en klassfråga? http://www.vk.se/1346055/karin-rebas-blir-sangfardighet-en-klassfraga?mobil [2015-01-12]

1 Hanna Höglind, Högskolan i Borås. Musik, 2014-09-15 och 2014-09-26

Vfu & fältdag 4-5

I föregående inlägg beskrev jag min planering inför min vfu, här följer arbetet med, genomförandet och utvärdering av mitt didaktiska material.

Efter de inledande fältdagarna och under arbetet med att ta fram de tecken som jag skulle använda mig av under vfu:n insåg jag att tillgången till gratismaterial är något begränsad. Under Camilla Carlssons¹ föreläsning kring TAKK fick vi flera länktips, bland annat hemsidan ritadetecken.se. Denna hemsida, som är utvecklad av specialpedagogiska skolmyndigheten och därmed bör anses ha hög trovärdighet, använde jag mig mycket av för att spara ner teckenbilden för de ord jag valt. Till teckenbilden sökte jag även efter relevanta bilder till teckenbilderna som jag sen sammanfogade i ett word-dokument tillsammans med det skrivna ordet för tecknet/bilden, skrev ut i färg och laminerade. Det blev totalt 30 tecken/bildark som jag tog med mig till förskolan. 

På första vfu-dagen tog vi ner de gamla svartvitgrå A4arken med tecken och ersatte dem med mina bilder med ett tecken på vardera ark och en färgglad bild. Med detsamma pekade ett av barnen på en av bilderna och sa ”Hon är ledsen”. Jag bekräftade genom att svara ”Ja, hon är ledsen” samtidigt som jag tecknade ordet ledsen.

Jag valde att sätta bilderna på en höjd som gjorde dem tillgängliga till barnen då jag som Leijon (2013, s.58) anser att hur vi utformar det fysiska rummet påverkar hur och vad som är tillåtet däri. Jag ville uppmuntra en nyfikenhet för detta nya och skapa en känsla av tillåtande och delaktighet genom att låta barnen undersöka det nya materialet. Detta kändes viktigt att barnen skulle få göra då det inte kändes som ett alternativ att sitta ner och introducera materialet med dem så som jag kanske hade gjort i en äldre barngrupp.

På avdelningen hade pedagogerna tidigare inte presenterat maten men med införandet av TAKK gjordes nu detta, även vid frukten gjorde vi på samma vis. De andra tecknen, som till exempel färgerna använde vi oss av vid lek med klossar och/eller skapande aktiviteter. Vissa tecken kom vi under veckorna på att vi saknade och dessa sökte vi då reda på i teckenspråkslexikon och kompletterade vårt/avdelningens ordförråd med. Under vfu-veckorna hittade jag även hemsidan teckensomstod.blogspot.se där en förskollärare samlar och delar med sig av TAKK-material. Hen har på hemsidan bland annat ett julhäfte med julsånger och dessa använde vi oss av under sångsamlingarna.

Redan första dagen använde ett barn tecknet för ”röd” när hen bad om en röd penna. Allt eftersom vfu:n fortlöpte använde fler barn tecken eller gjorde någon typ av handrörelse som förstärkning till det ord de använde. Min upplevelse är att en förståelse mellan ord och tecken hade skett hos dessa barn. 

Utvärdering, fältdag 4-5:

Jag tycker att det är svårt att efter så kort tid göra en utvärdering kring just detta material då det bör få ta tid att förankras i både barn och vuxna. Till min glädje hade ingen förändring i användandet av TAKK-materialet skett när jag återvände på mina efterföljande fältdagar, det användes fortfarande dagligen i verksamheten. 

I förskolans uppdrag ingår det att genom skapande och kommunikation och med hjälp av olika estetiska läroformer främja barns utveckling. I detta ingår användandet av IT såväl i skapandet som i tillämpandet (Läroplan för förskola, Lpfö98 rev.2010, s.7). TAKK är ett komplement till det talade språket och kan och bör i min mening användas i förskolan som det. Med hjälp av enkla tecken kan jag som pedagog ge barnet en ingång till språket och en möjlighet att kommunicera där språkutvecklingen inte hunnit med. En nära tillgång till digitala hjälpmedel i förskolan underlättar för oss att sätta igång och på ett lustfyllt, utforskande sätt arbeta med TAKK med/i barngruppen.

En upprepning från förra inlägget som jag inte kan betona nog...

Fokus den här terminen har varit/är väldigt mycket på estetiska lärprocesser och än har jag inte hittat någon alternativ lärprocess, alltså en icke estetisk. Det är genom att använda oss av våra sinnen som vi lär oss, vare sig det sker stillasistande med näsan i en bok eller när vi gestaltar en saga på förskolan - det estetiska, det sinnliga, är alltid där. Det är inget undantag i användandet av TAKK där ord och tecken är något som förankras i mig och mellan dig och mig – genom kommunikation.

Slutligen:
Jag tycker det var fantastiskt roligt att få introducera TAKK på den här avdelningen under min vfu. TAKK är något jag vill lära mig än mer om och det är definitivt något jag kommer att göra igen när jag får tillfälle.




Referenser:

Leijon, Marie. (2013) Rummet som resurs för lärande och i lärande I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Ritade Tecken http://www.ritadetecken.se/download

Specialpedagogiska skolmyndigheten http://www.spsm.se/sv/

Tecken som stöd http://teckensomstod.blogspot.se/

Institutionen för lingvistik, teckenspråkslexikon  http://teckensprakslexikon.su.se/

¹Carlsson Camilla, Högskolan i Borås, Specialpedagogik - kommunikation, 2014-09-11

Navet 2

Kursens andra besök till Navet handlade om olika kemi- och fysikaktiviter vi kan göra med barnen i verksamheten. Jag tror att detta är ett område många av oss, jag inkluderad, känner oss lite osäkra i. Hur vet vi att det blir "rätt"? Vad händer när/om vi gör "fel"? Under workshopen kom vi fram till att "fel" ibland blir helt rätt och kanske t.o.m. roligare och mer lärorikt än när det går precis som vi tänkt - för även högskolestudenter tycker det är roligt när det bubblar och pyser i provrör och vulkandeg! Pedagogens förhållningssätt är viktigt, både för stora och små, och att vi får lov att prova.

Navet har arbetat fram ett material där de tagit hjälp av draken Berta. Det finns sagoböcker med Berta att köpa där berättelserna vävs ihop med olika experiment, där ingredienserna inte är mer avancerade än det som vi kan handla mataffären. Det är ett roligt sätt att lära, med barnen, om kemi och fysik och till böckerna finns även vuxenhandledning att få stöd i. Vi som bor i Borås med omnejd har förmånen att lätt kunna besöka Navet och Berta men för er som inte kan så finns böckerna (och en Berta handdocka) att köpas här. Materialet finns även att få på norska och engelska, info finns i lärarrummet på Bertas hemsida. 

Bild lånad från kurskamrat, klicka på bild för att nå hens blogg

Efter experimenten med Berta fick vi göra olika ljud- och ljusexperiment och återigen tar jag med mig att enkelhet alla gånger går först! Med ett långt plaströr, toarullar, gummihandskar och sugrör kan vi "hitta på" en massa spännande oljud.

Bild lånad från kurskamrat, klicka på bild för att nå hens blogg

Dagen avrundades med att vi talade om entreprenöriellt lärande vilket är ett begrepp jag hört talas en del om men inte är helt säker på om jag greppat helt. Det jag har förstått är att det handlar om att utveckla 12 kompetenser (se bilden ovan) och att detta ska göras i samverkan med samhällets olika funktioner, vilket gör att lärandet sker i ett relevant sammanhang. Som skrivet känner jag mig lite "grön" när det kommer till entreprenöriellt lärande så jag bör väl passa mig för att säga för mycket med jag måste ändå ställa mig lite fundersam till behovet vi har att sätta stämplar på det vi gör/ska göra... Lär vi oss bättre då? Blir vi klokare då? Självfallet så ska vi förskollärare se och kunna sätta ord på det lärandet som sker och det ska absolut ske i ett relevant sammanhang men blir vi "bättre" för att vi kan bocka av de 12 kompetenserna i det vi gör? Kompetenserna ovan är det egentligen inget fel med, jag tycker att de stämmer överens med som står läroplan för förskolan (Lpfö rev. 2010) om hur vi ska arbeta. Alltså, följer vi läroplanen så får barnen öva och erövra dessa förmågor - så varför ska skala ner dem till 12 kompetenser...?




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Inför vfu & fältdagar 1-3

Den här terminen gjorde jag min verksamhetsförlagda utbildning (vfu) på en för mig ny förskola och i en småbarnsgrupp, något jag inte tidigare i utbildningen haft tillfälle att arbeta med. Avdelningen hade inget särskilt tema på gång och mina tre inledande fältdagar skulle användas åt att "känna in" vad för didaktiskt material som skulle kunna passa in i verksamheten.

I avdelningens kök, på en anslagstavla, vid skötbordet och barnens handfat satt det A4-ark med svartvita bilder med teckenspråkstecken för olika platsrelaterade aktiviteter. Det är ca. 10 teckenbilder med beskrivande text på varje sönderkopierat ark. Små, grå, oinspirerande bilder och inget som användes på avdelningen men det visade mig att intresse funnits, kanske fortfarande fanns, för att arbeta med TAKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation). Redan första fältdagen pratade jag med pedagogerna om de var så att intresse fanns att använda sig av TAKK och det fanns det, en kollega på en annan avdelning skulle faktiskt iväg på en tredagars TAKK-kurs strax innan min vfu skulle börja.

Jag har varit intresserad av att få använda TAKK och blev än mer intresserad då jag i våras fick vara med på en föreläsning under min dåvarande vfu-plats studiedag. Pedagogerna på min nuvarande vfu-plats var som skrivet också nyfikna men jag var osäker på om det var "estetiskt nog". Jag tyckte det, med det är inte alltid detsamma som vad högskolan anser. Ville förhöra mig med kursansvariga innan jag bestämde mig för att använda mig av TAKK som didaktiskt material.

Fokus den här terminen har varit/är väldigt mycket på estetiska lärprocesser och än har jag inte hittat någon alternativ lärprocess, alltså en icke estetisk. Det är genom att använda oss av våra sinnen som vi lär oss, vare sig det sker stillasistande med näsan i en bok eller när vi gestaltar en saga på förskolan - det estetiska, det sinnliga, är alltid där. Det är inget undantag i användandet av TAKK där ord och tecken är något som förankras i mig och mellan dig och mig - kommunikation.

Efter att ha pratat med Mats om mina tankar kring det didaktiskt materialet och estetiska lärprocesser bestämde jag mig. Jag skulle introducera TAKK i småbarnsgruppen!

De efterföljande fältdagarna gick åt att försöka hitta en ingångspunkt som kändes relevant för både barn och pedagoger. Det måste i min mening få ta tid att lära sig tecknen, de bör synliggöras ofta under dagen och det bör ske i situationer där samtal ofta sker. I den här barngruppen var det mycket prat vid fruktstunden/maten (både i och ur leken) och kring färger, påklädningssituationerna var också stunder då jag upplever att det blir givande pratstunder mellan barnen och mellan barn/pedagog. Dessa var de tillfällen som jag lyfte med mina kollegor som förslag till startpunkter för arbetet med TAKK. Jag upplevde att de blev något stressade över att teckna vid påklädningen, och jag insåg att jag hade nog med tecken att lära mig/oss som det var så vi lämnade tambursituationerna för tillfället.

Fokus blev alltså:
- frukt, mat
- färger
och tillägg av
- känslor (arg, ledsen, glad) då dessa också är vanliga begrepp i verksamheten.

Textilmuseet

Vi har gjort två besök på Textilmuseet och det är precis som Navet en fantastisk resurs vi har här i Borås. Alldeles nyligen har Textilmuseet flyttat in i nya lokaler i Textile Fashion Center och Karin Olsson1 berättade om hur de verkligen anstängt sig för att tänka på tillgängligheten till de allra minsta barnen men hur det först är när barnen är på plats som de insett vad som fungerade och inte och att det fått tänka om både en och tre gånger. Jag skulle absolut tänka mig att ta med en barngrupp till Textilmuseet, som är välkomnande och utstrålar glädje och utforskningmöjligheter redan i entrén. Det känns när man kommer till en plats som tillåter barnen att vara och denna tillåtande miljön som finns på både Textilmuseet och Navet är verkligen något som jag hoppas kunna ta med mig till hur jag arbetar i förskolan - tillgängligt och tillåtande.

Första besöket fick vi en liten presentation kring hur och vad Textilmuseet arbetar med där omvårdnaden av gamla textilier är ett uppdrag de har. Vi fick se bilder på olika skadedjur, bland annat pälsängrar, som inte är önskvärda i museets samlingar! Sen fick vi i uppdrag att skapa egna skadesdjur av gamla slipsar och annat "spillmaterial" som finns i museets skapandeverkstad, se kreationerna nedan.

Andra besöket inleddes med en inspirerande film "Att hitta barns nycklar" där läraren Bitte Modigh och hennes elever berättar om hur lust och nyfikenhet leder vägen i klassrummet. Blev ärligt talat tårögd av filmen, så fantastiskt att se lärare våga bryta gamla invanda mönster och hur eleverna verkligen blommar! Jag önskar att fler vågade arbeta som Bitte i skolan - ämnesintegrerat, tillåtande, självständiga samarbeten och med glädje och iver, som vi gör i förskolan. Ja, ja, jag vet att inte alla förskolor är så men vi är bättre på det än skolan och jag är helt övertygad om att skolan, och barnen, skulle må bättre med lite mer förskolepedagogik i skolan. Tyvärr finns inte tillgänglig på nätet men filmen (tillsammans med handledning) går att beställa gratis men jag kan verkligen rekommendera den (och jag funderar på att beställa ett ex till mina barns skola).




Referenser:
1Olsson Karin, Workshop Textilmuseet, Högskolan i Borås, 2014-10-17 och 2014-10-24

"Hur skulle du göra om du kunde?"

Vi har haft förmånen att få besök av och föreläsning/workshop med Carina Mattsson1 som tidigare arbetat på Timmele förskola där de hade ett väldigt tydligt matematikfokus och tätt samarbete med Nationellt Centrum för Matematikbildning (NCM). Vi fick ta del av det mycket inspirerande arbetet de haft med att göra om förskolans utegård. Jag blev verkligen jätteinspirerad av deras sätt att få in mer av utemiljön och mer av typiska inneleksaker ut - genom att sudda ut gränserna däremellan utmanas och utvecklas barnens lek. Jag vill våga bryta lite av det traditionella tänket när det kommer till lek inne och lek ute och jag tyckte det var fantastisk hur de på Timmele förskola inte verkade se några problem med att ha till exempel skapande verksamhet eller utklädningslekar ute. En playwoodskiva målad med tavelfärgför att kunna rita med krita på och att göra en utomhusväv (både små och jättestora) för att väva med gräs, blommor och kvistar i - ett sätt att synliggöra de olika säsongerna var några av de gårdstipsen vi fick.

Vi fick en mängd konkreta tips på hur vi kan arbeta med matematik och teknik i förskolan - ät&sov-klockan och äppelsvarven (se nedan) är nog de som fastnade allra starkast - enkelt och rolig!

"Förskolan ska sträva efter varje barn utvecklar sin förståelse 

för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper 

hos mängder, antal, ordning och talbegrepp 

samt för mätning, tid och förändring"

 (Lpfö98 rev.2010, s.10

 

"Förskolan ska sträva efter varje barn utvecklar sin förmåga 

att använda matematik för att undersöka, reflektera över och 

pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar".

(Lpfö98 rev.2010, s.10)

 

"Förskolan ska sträva efter varje barnutvecklar sin förmåga att 

urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar"

(Lpfö98 rev.2010, s.10)

Mattsson berättade även om det problematiserande förhållningsätt hon och hennes kollegor har - för henne betydde det att inte servera några färdiga svar, att ställa öppna frågor och att vara lyhörd samt ge barnen respons och bekräfta det som de gör. "Det allra mest centrala är att låta barnen lösa, tänka och resonera, förskolläraren är 'endast' hantlangaren i till exempel kojbygget.".

Barn säger ofta "jag kan inte!" när det tar emot och Mattsson föreslog att vi skulle fråga "Hur skulle du göra om du kunde?" som en förlösande fråga och den hoppas jag att jag har nära till hands när jag försöker uppmuntra ett barn att lösa en kluring..

 

Referenser:
1Carina Mattsson från Timmele förskola på Högskolan i Borås, Matematik, 2014-10-13
 
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442