Textilmuseet

Vi har gjort två besök på Textilmuseet och det är precis som Navet en fantastisk resurs vi har här i Borås. Alldeles nyligen har Textilmuseet flyttat in i nya lokaler i Textile Fashion Center och Karin Olsson1 berättade om hur de verkligen anstängt sig för att tänka på tillgängligheten till de allra minsta barnen men hur det först är när barnen är på plats som de insett vad som fungerade och inte och att det fått tänka om både en och tre gånger. Jag skulle absolut tänka mig att ta med en barngrupp till Textilmuseet, som är välkomnande och utstrålar glädje och utforskningmöjligheter redan i entrén. Det känns när man kommer till en plats som tillåter barnen att vara och denna tillåtande miljön som finns på både Textilmuseet och Navet är verkligen något som jag hoppas kunna ta med mig till hur jag arbetar i förskolan - tillgängligt och tillåtande.

Första besöket fick vi en liten presentation kring hur och vad Textilmuseet arbetar med där omvårdnaden av gamla textilier är ett uppdrag de har. Vi fick se bilder på olika skadedjur, bland annat pälsängrar, som inte är önskvärda i museets samlingar! Sen fick vi i uppdrag att skapa egna skadesdjur av gamla slipsar och annat "spillmaterial" som finns i museets skapandeverkstad, se kreationerna nedan.

Andra besöket inleddes med en inspirerande film "Att hitta barns nycklar" där läraren Bitte Modigh och hennes elever berättar om hur lust och nyfikenhet leder vägen i klassrummet. Blev ärligt talat tårögd av filmen, så fantastiskt att se lärare våga bryta gamla invanda mönster och hur eleverna verkligen blommar! Jag önskar att fler vågade arbeta som Bitte i skolan - ämnesintegrerat, tillåtande, självständiga samarbeten och med glädje och iver, som vi gör i förskolan. Ja, ja, jag vet att inte alla förskolor är så men vi är bättre på det än skolan och jag är helt övertygad om att skolan, och barnen, skulle må bättre med lite mer förskolepedagogik i skolan. Tyvärr finns inte tillgänglig på nätet men filmen (tillsammans med handledning) går att beställa gratis men jag kan verkligen rekommendera den (och jag funderar på att beställa ett ex till mina barns skola).




Referenser:
1Olsson Karin, Workshop Textilmuseet, Högskolan i Borås, 2014-10-17 och 2014-10-24

"Hur skulle du göra om du kunde?"

Vi har haft förmånen att få besök av och föreläsning/workshop med Carina Mattsson1 som tidigare arbetat på Timmele förskola där de hade ett väldigt tydligt matematikfokus och tätt samarbete med Nationellt Centrum för Matematikbildning (NCM). Vi fick ta del av det mycket inspirerande arbetet de haft med att göra om förskolans utegård. Jag blev verkligen jätteinspirerad av deras sätt att få in mer av utemiljön och mer av typiska inneleksaker ut - genom att sudda ut gränserna däremellan utmanas och utvecklas barnens lek. Jag vill våga bryta lite av det traditionella tänket när det kommer till lek inne och lek ute och jag tyckte det var fantastisk hur de på Timmele förskola inte verkade se några problem med att ha till exempel skapande verksamhet eller utklädningslekar ute. En playwoodskiva målad med tavelfärgför att kunna rita med krita på och att göra en utomhusväv (både små och jättestora) för att väva med gräs, blommor och kvistar i - ett sätt att synliggöra de olika säsongerna var några av de gårdstipsen vi fick.

Vi fick en mängd konkreta tips på hur vi kan arbeta med matematik och teknik i förskolan - ät&sov-klockan och äppelsvarven (se nedan) är nog de som fastnade allra starkast - enkelt och rolig!

"Förskolan ska sträva efter varje barn utvecklar sin förståelse 

för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper 

hos mängder, antal, ordning och talbegrepp 

samt för mätning, tid och förändring"

 (Lpfö98 rev.2010, s.10

 

"Förskolan ska sträva efter varje barn utvecklar sin förmåga 

att använda matematik för att undersöka, reflektera över och 

pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar".

(Lpfö98 rev.2010, s.10)

 

"Förskolan ska sträva efter varje barnutvecklar sin förmåga att 

urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar"

(Lpfö98 rev.2010, s.10)

Mattsson berättade även om det problematiserande förhållningsätt hon och hennes kollegor har - för henne betydde det att inte servera några färdiga svar, att ställa öppna frågor och att vara lyhörd samt ge barnen respons och bekräfta det som de gör. "Det allra mest centrala är att låta barnen lösa, tänka och resonera, förskolläraren är 'endast' hantlangaren i till exempel kojbygget.".

Barn säger ofta "jag kan inte!" när det tar emot och Mattsson föreslog att vi skulle fråga "Hur skulle du göra om du kunde?" som en förlösande fråga och den hoppas jag att jag har nära till hands när jag försöker uppmuntra ett barn att lösa en kluring..

 

Referenser:
1Carina Mattsson från Timmele förskola på Högskolan i Borås, Matematik, 2014-10-13
 
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga

Syftet med dokumentation är att öka barns inflytande i verksamheten och ska besvara frågor som Vad lär sig barnen? Vad kan de? Hur lär de sig? Dokumentationen ska också ge oss svar på om vi gjort/gör rätt saker och vara ett underlag till hur vi planerar verksamheten.

Förskolorna behöver utveckla sitt arbete 

med att följa och dokumentera varje barns utveckling och lärande 

så att det kan bilda underlag för att utvärdera verksamheten.

Skolinspektionen 2011:10   

Enligt Ann-Katrin Svensson¹ har vi något av en "bristpedagogik" i Sverige och hon uppmanade oss att se det barnen kan istället för det som de inte kan.

När det kommer till kartläggningsinstrument är det viktigt att vi funderar kring:
* Demokratiaspekter - är den inkluderande/exkluderande?
* Maktrelationer - vilken värdegrund har instrumentet vi använder?
* Etik - Hur genomförs/används resultatet?

Instrumenten har även olika språksyn:
- Strukturell språksyn - studerar uttal, ordförråd, morfologi, syntax
- Interaktionell språksyn - studerar språkanvändning, kommunikation

Många kartläggningsinstrument bygger på interaktion mellan ett barn och en vuxen. I dessa situationer måste vi vara medvetna om hur viktig själva interaktionen blir/är och att ovana situationer påverkar språket. Vi bör även fundera kring vilka erfarenheter som barnet/den vuxne bär med sig? Mäts annat än det som avses?

~*~*~*~*~

TRAS står för Tidig Registrering Av Språkutveckling och är ett av de vanligaste kartläggningsintrumenten för barns språkförmåga. Det är ett observationsmaterial med både en strukturell och interaktionell språksyn och handlar om att se samspel, språkförståelse, ordförråd och uttal. Syftet med TRAS är att inspirera pedagoger till att utveckla förskoleverksamheten.

I TRAS observeras samspel, kommunikation, uppmärksamhet, språkförståelse, språklig medvetenhet, uttal, ordproduktion samt meningsbyggnad.

Jag går inte närmare in på materialet då det inte är något jag satt min i på djupet men vid första anblick finns det några saker som jag ställer mig lite fundersam till. Jag vet av erfarenhet att TRAS används felaktigt för att "kolla av" enskilda barns språkförmåga och då blir det ett bedömningsmaterial av barnet, inte av verksamheten. Även när hela barngruppen "trasas" tror jag att det kan brista då vi styrs av frågorna i materialet att uppmärksamma (och lägga ett värde i/bedömma) enskilda barns uppmärksamhets- eller samspelsförmåga utan att ställa oss frågan varför det är så och vad i verksamheten vi kan förändra för att förbättra... Att TRAS missförstås och används felaktigt så ofta som det görs tycker jag är ett gott nog skäl att fundera kring om och hur det används... och kanske även om vi bör använda det överhuvudtaget.

Jag läste nyligen ett blogginlägg Är TRAS förenligt med läroplanen? som har ett par år på nacken men som känns relevant i mina funderingar kring TRAS och som trots att det lämnade svaret öppet bekräftade min magkänsla att fundera både en och tre gånger innan jag tar mig an detta (eller något annat) kartläggningsmaterial...

Väljer man, eller är ålagd att, använda TRAS är det väsentligt att alla inblandade i kartläggningen förstår syftet med instrumentet - att det är verksamhetens förmåga att ge barnen en god språkutveckling som ska observeras, inte hur god språkutvecklingen är.




Referenser:
Förskolans pedagogiska uppdrag [Elektronisk resurs]. (2011). Stockholm: Skolinspektionen
Tillgänglig på Internet: http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/forskolaped/kvalgr-forsk-slutrapport.pdf

 ¹Svensson Ann-Katrin, Högskolan i Borås, Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga, 2014-10-01

Textil

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra" 

(Lpfö98, rev. 2010, s.10)

Under vår första textilworkshop1 fick vi i våra studiegrupper ägna oss åt att brodera fritt utifrån en dikt. Instruktionen vi fick var att broderiet skulle vara så abstrakt som möjligt och jag tror att det verkligen frigjorde kreativiteten i vårt arbete. Det fanns ingen press på oss att det skulle broderas på ett visst sätt eller med en viss teknik så vi kunde släppa loss och fundera på vilka bilder vi fick utifrån dikten. Vi föreställde oss att kontrasten mellan ung och gammal som den gryende dagen och månen om natten, fåglarna representerades av fjädrarna samt "fåglarna" ovanför cirkeln.

När alla studiegrupper broderat klart fick vi titta på varandras verk och säga de ord som kom till oss, därefter fick vi det tillhörande dikterna upplästa för oss och de stämde faktiskt till stor del med de känslor vi andra uttryckt. Vårat borderi fick orden motsatser, varmt, kallt, fåglar, soluppgång, vinter, glad och orolig vilket jag tycker stämmer ganska väl med det vi själva tänkt förmedla.

Det abstrakta tror jag hjälper oss att inte känna press på att slutresultatet ska vara på ett särskilt sätt - fantasin och kreativiteten släpps fri när det är känslor, inte teknik som ska visas. Detta är självfallet också överförbart till arbetet i barngrupp och hur vi väljer att tillgängliggöra det material vi ska arbeta med.

 

Efter broderiet fick vi prova på textiltryck, något jag inte gjort sedan jag var liten och det är verkligen roligt att testa på hur ett tryck kommer fram. Textiltryck är också ett bra sätt att arbeta med ett hållbarhetstänk i förskolan då gammalt material kan göras "nytt" och/eller tryckta textilier kan utvecklas vidare till något annat.

På vår andra textilworkshop2  fick vi arbeta med ull, tova en ulltavla, i våra studiegrupper. Vi valde att göra en tavla med Bockarn Bruse. Ull är ett roligt och ur miljöaspekten ett hållbart material att arbeta med, det finns många olika saker att göra med det och det går att anpassa efter förmåga. Jag som är ganska ny på skapande i ull hade önskat att vi fått ännu lite mer variation i uppgifterna då vi tidigare fått tova enkla ullbollar och nu skulle jobba med lite mer avancerade tovningsnålar till ulltavlan, en ganska stickig uppgift - något som kan göra det till en roliga mindre kul för barn att skapa med.

 

Trots att vi tovat ullbollar tidigare i utbildningen skulle vi envist göra om detta moment igen och den här bestämdheten i att "göra det som är tänkt" bär jag med mig som ett mindre lyckat sätt på en annars väldigt roligt moment.

Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

1 Eva Wahlström, Högskolan i Borås. Textil 1, 2014-09-19

2 Cathrine Berg, Högskolan i Borås. Textil 2, 2014-10-08

Flerspråkighet i förskolan

Språk och kommunikation är något som intresserar mig väldigt mycket och förskollärarutbildningen har verkligen gett massor att sätta tänderna i. "Pedagogryggsäcken" har fyllts på med massor av språkutvecklande aktiviteter men något jag känner att vi inte fått nog av är hur språkutveckling och språkliga förutsättningarna ser ut hos flerspråkiga barn.

Almingefeldt1 hade en jätteintressant och väldigt givande föreläsning/workshop kring flerspråkighet i förskolan. Hon talade om hur språkutvecklingen skiljer sig mellan de barn som har svenska som sitt förstaspråk och de som har det som sitt andraspråk. Jag fick med mig väldigt mycket om hur vi på förskolan kan stimulera/utveckla barnens första språk, hur vi arbetar med långsam språkprogression samt vilka faktorerna som kan vara bakom detta och hur vi motverkar ytflyt (dvs. "rätt" uttal, god grammatik, men begränsat ordförråd) hos barnen. Att så många som 30% av flerspråkiga barn som är födda i Sverige inte får gymnasiebehörighet i år 9 var mycket förvånande för mig. Jag är själv, med utlandsfödda föräldrar, ett av dessa flerspråkiga barn och det har aldrig någonsin under min skolgång slagit mig att jag skulle ha andra (sämre?) förutsättningar att klara av skolan än mina enspråkiga vänner... Den informationen slog på något vis hem hos mig hur viktig arbetet med barnens språkutveckling är.

 "Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar 

en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att 

grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund."

(Lpfö98 rev.2010, s.4)

I förskolan ska vi ha ett interkulturellt förhållningssätt - vi ska se alla språk och kulturer som likvärdiga. Vi ska också ha en interkulturell miljö som accepterar olika meningar och åsikter. Skillanden mellan mångkulturell och interkulturell är att mångkulturell är ett tillstånd medan interkulturell är en process där olika kulturer samverkar för att skapa ömsesidig respekt och förståelse (Benckert, Håland & Wallin 2008, s.67-68). Almingefeldt tryckte på vikten av tydlig information till och med vårdnadshavarna samt hur viktigt det är att de inkluderas i arbetet på förskolan. När vi utbyter information, har god kommunikation, med vårdnandshavarna så stödjer vi barnen i dess förstaspråk samtidigt som vi förhoppningsvis också ökar den ömsesidiga förståelsen för varandra.

I slutet av dagen berörde Almingefeldt kort detta att barn som flytt från krig inte sällan lider av psykisk ohälsa och att detta så klart kan påverka språkprogressionen negativt. Trots goda råd och konkreta tips lämnades jag med en känsla om att vi talat på tok för lite om barns psykiska ohälsa under utbildningen. Jag inser att alla barn reagerar och är på olika sätt i dessa typer av svåra situationer och jag förstår att det inte går att förbereda sig fullt ut men jag känner att med allt annat som vi lyft i utbildningen så hade vi även gott kunnat diskutera detta.




Referenser:
Benckert, Susanne, Håland, Pia & Wallin, Karin (2008). Flerspråkighet i förskolan: ett referens och metodmaterial. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2075

1Emma Almingefeldt, Högskolan i Borås, Flerspråkighet, 2014-10-02

Bild 2

Vi har haft ytterligare en fantastisk inspirerande workshop med Mats Andersson1 och gjort pappersmassa och egna pappersark, geggat med papier maché som blev kasperdockhuvuden och arbetat matematiskt med lera. Det här tillfället handlade var väldigt mycket att känna materialen, att uppleva dem. Känna och uppleva hur tidningspappret bli pappersmassa och känna i sörjan för att bestämma oss för när vi tycker att massan var tjock nog att göra papper av och att mixa ihop tapetklister och pappersspån och klämma ur överflödet av klister genom ett tygstycke. Upplevelsen av att vara i processen mer än fokus på slutmålet var något som vi även talade om på vårt första besök på Navet och det är verkligen något som stannat kvar hos mig - att ibland är det nog, att får lära känna materialet vi ska arbeta med är minst lika viktigt som någonting annat vi kan tänkas göra med det - detta förhållningssätt vill jag ta med mig ut i verksamhetet, låt barnen upptäcka materialet vi använder.

 

Efter lunch låg det förpackningar med olika sorters lera på golvet i bildsalen som vi uppmuntrades att gå på, några var mjukare och andra var stenhårda - vi fick upplevde leran med kroppen innan vi hade den i våra händer. Ett så enkelt och tydligt sätt att visa skillnaderna på olika leror och väcka nyfikenheten kring hur de känns i händerna (barn och vuxna är inte så olika). Vi fick ta oss varsin klump av alla de olika sorternas lera, stor eller liten spelade ingen roll och ingen värdering låg i valen vi gjorde. Därefter fick vi enskilt skapa två runda formar, en lång och slingrig, något kort och slutligen skulle vi i våra studiegrupper bygga något högt av det vi skapat. Vi skulle även skapa en liten berättelse om tornet vi byggt, efter frågor som vi fått av Mats.

"Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. 

Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning 

om sig själva som lärande och skapande individer. 

De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga ..."

(Lpfö98 rev.2010, s.7)

Det är betydelsefullt att ge/få begrepp (lång, kort, rund, en annan rund, hög) att arbeta utifrån istället för något konkret (igelkott, tomte). Allas tankar lyfts - inget är fel och prestationspressen minskar eller försvinner om vi får lov att "fuska"/härma det som kompisen tankar och idéer. Björkdahl Ordell (2010, s.69) skriver att det måste vara tillåtet att härma för det är genom att barnen inspirerar/inspireras av varandra och samtalar med varandra om processen som deras kunskap befästs.

"Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera.

Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö

som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala 

och kommunikativa kompetens."

(Lpfö98 rev.2010, s.6)

Referenser: 

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell] 

1Mats Andersson, Högskolan i Borås, Bild 2, 2014-09-29

Drama

Drama - det är för mig ett inte helt lätt område. Jag tror att det har att göra med att det i de workshops och föreläsningar vi haft så känns drama enskilt ifrån "allt det andra" (och faktiskt så gäller det inte bara drama utan de flesta områden vi berör i förskollärarutbildningen). Skillnaden från andra ämnen är att till exempel bild ofta förankras (tydligare?) i till exempel matematiken och språkutveckligen och detsamma gäller musik, naturvetenskapen etc. För mig så står drama lite "över" allt det andra och jag inser självfallet att det nog har mest med mig att göra och mindre med drama i sig.

På förskolan lever/leker vi väldigt mycket i fantasins värld. Det rolleks och vi berättar, sjunger och gestaltar spännande sagor och drar iväg på fantastiska äventyr ut i skogen där vi kan stöta på olika varelser från denna och andra världar - drama, visst? Även i vardagen förlorar jag mig i fantasins värld när jag läser en god bok och drar in fantasin i verkligheten när vi lägger nytappade tänder till tandfén där hemma. Vad vore vår vardag och verklighet utan den krydda som fantasin ger? Varför känns drama då så ...svårt, eller hellre o-lätt, på högskolan? Är det i miljön? Är det för att barnen saknas? För att det för mycket "på låtsas" här?

Det har pratats om att vi ska inta olika roller i vårt yrke som förskollärare och i diskussioner med kurskamrater har jag lyft att det känns, i brist på ett bättre ord, falskt. Den roll jag ser att jag har som förskollärare är inte en roll jag spelar utan är ett förhållningssätt jag har och som är förankrat i mig som person - det är inget jag kan kliva i och ur.

Jag menar inte att på något vis förminska de dramaworkshops/-föreläsningar vi har, vi brukar ofta skratta och får med oss saker att lägga i "pedagogryggsäcken" under dem. Jag känner att drama-momenten är något som fått mig att fundera mycket ...och det är kanske bra? Det hade bara varit gott att ha fått lite fler svar än ytterligare frågor men så är det kanske - att svaren inte alltid är det som är det viktigaste..