Navet 2

Kursens andra besök till Navet handlade om olika kemi- och fysikaktiviter vi kan göra med barnen i verksamheten. Jag tror att detta är ett område många av oss, jag inkluderad, känner oss lite osäkra i. Hur vet vi att det blir "rätt"? Vad händer när/om vi gör "fel"? Under workshopen kom vi fram till att "fel" ibland blir helt rätt och kanske t.o.m. roligare och mer lärorikt än när det går precis som vi tänkt - för även högskolestudenter tycker det är roligt när det bubblar och pyser i provrör och vulkandeg! Pedagogens förhållningssätt är viktigt, både för stora och små, och att vi får lov att prova.

Navet har arbetat fram ett material där de tagit hjälp av draken Berta. Det finns sagoböcker med Berta att köpa där berättelserna vävs ihop med olika experiment, där ingredienserna inte är mer avancerade än det som vi kan handla mataffären. Det är ett roligt sätt att lära, med barnen, om kemi och fysik och till böckerna finns även vuxenhandledning att få stöd i. Vi som bor i Borås med omnejd har förmånen att lätt kunna besöka Navet och Berta men för er som inte kan så finns böckerna (och en Berta handdocka) att köpas här. Materialet finns även att få på norska och engelska, info finns i lärarrummet på Bertas hemsida. 

Bild lånad från kurskamrat, klicka på bild för att nå hens blogg

Efter experimenten med Berta fick vi göra olika ljud- och ljusexperiment och återigen tar jag med mig att enkelhet alla gånger går först! Med ett långt plaströr, toarullar, gummihandskar och sugrör kan vi "hitta på" en massa spännande oljud.

Bild lånad från kurskamrat, klicka på bild för att nå hens blogg

Dagen avrundades med att vi talade om entreprenöriellt lärande vilket är ett begrepp jag hört talas en del om men inte är helt säker på om jag greppat helt. Det jag har förstått är att det handlar om att utveckla 12 kompetenser (se bilden ovan) och att detta ska göras i samverkan med samhällets olika funktioner, vilket gör att lärandet sker i ett relevant sammanhang. Som skrivet känner jag mig lite "grön" när det kommer till entreprenöriellt lärande så jag bör väl passa mig för att säga för mycket med jag måste ändå ställa mig lite fundersam till behovet vi har att sätta stämplar på det vi gör/ska göra... Lär vi oss bättre då? Blir vi klokare då? Självfallet så ska vi förskollärare se och kunna sätta ord på det lärandet som sker och det ska absolut ske i ett relevant sammanhang men blir vi "bättre" för att vi kan bocka av de 12 kompetenserna i det vi gör? Kompetenserna ovan är det egentligen inget fel med, jag tycker att de stämmer överens med som står läroplan för förskolan (Lpfö rev. 2010) om hur vi ska arbeta. Alltså, följer vi läroplanen så får barnen öva och erövra dessa förmågor - så varför ska skala ner dem till 12 kompetenser...?




Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Inför vfu & fältdagar 1-3

Den här terminen gjorde jag min verksamhetsförlagda utbildning (vfu) på en för mig ny förskola och i en småbarnsgrupp, något jag inte tidigare i utbildningen haft tillfälle att arbeta med. Avdelningen hade inget särskilt tema på gång och mina tre inledande fältdagar skulle användas åt att "känna in" vad för didaktiskt material som skulle kunna passa in i verksamheten.

I avdelningens kök, på en anslagstavla, vid skötbordet och barnens handfat satt det A4-ark med svartvita bilder med teckenspråkstecken för olika platsrelaterade aktiviteter. Det är ca. 10 teckenbilder med beskrivande text på varje sönderkopierat ark. Små, grå, oinspirerande bilder och inget som användes på avdelningen men det visade mig att intresse funnits, kanske fortfarande fanns, för att arbeta med TAKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation). Redan första fältdagen pratade jag med pedagogerna om de var så att intresse fanns att använda sig av TAKK och det fanns det, en kollega på en annan avdelning skulle faktiskt iväg på en tredagars TAKK-kurs strax innan min vfu skulle börja.

Jag har varit intresserad av att få använda TAKK och blev än mer intresserad då jag i våras fick vara med på en föreläsning under min dåvarande vfu-plats studiedag. Pedagogerna på min nuvarande vfu-plats var som skrivet också nyfikna men jag var osäker på om det var "estetiskt nog". Jag tyckte det, med det är inte alltid detsamma som vad högskolan anser. Ville förhöra mig med kursansvariga innan jag bestämde mig för att använda mig av TAKK som didaktiskt material.

Fokus den här terminen har varit/är väldigt mycket på estetiska lärprocesser och än har jag inte hittat någon alternativ lärprocess, alltså en icke estetisk. Det är genom att använda oss av våra sinnen som vi lär oss, vare sig det sker stillasistande med näsan i en bok eller när vi gestaltar en saga på förskolan - det estetiska, det sinnliga, är alltid där. Det är inget undantag i användandet av TAKK där ord och tecken är något som förankras i mig och mellan dig och mig - kommunikation.

Efter att ha pratat med Mats om mina tankar kring det didaktiskt materialet och estetiska lärprocesser bestämde jag mig. Jag skulle introducera TAKK i småbarnsgruppen!

De efterföljande fältdagarna gick åt att försöka hitta en ingångspunkt som kändes relevant för både barn och pedagoger. Det måste i min mening få ta tid att lära sig tecknen, de bör synliggöras ofta under dagen och det bör ske i situationer där samtal ofta sker. I den här barngruppen var det mycket prat vid fruktstunden/maten (både i och ur leken) och kring färger, påklädningssituationerna var också stunder då jag upplever att det blir givande pratstunder mellan barnen och mellan barn/pedagog. Dessa var de tillfällen som jag lyfte med mina kollegor som förslag till startpunkter för arbetet med TAKK. Jag upplevde att de blev något stressade över att teckna vid påklädningen, och jag insåg att jag hade nog med tecken att lära mig/oss som det var så vi lämnade tambursituationerna för tillfället.

Fokus blev alltså:
- frukt, mat
- färger
och tillägg av
- känslor (arg, ledsen, glad) då dessa också är vanliga begrepp i verksamheten.