Flerspråkighet i förskolan

Språk och kommunikation är något som intresserar mig väldigt mycket och förskollärarutbildningen har verkligen gett massor att sätta tänderna i. "Pedagogryggsäcken" har fyllts på med massor av språkutvecklande aktiviteter men något jag känner att vi inte fått nog av är hur språkutveckling och språkliga förutsättningarna ser ut hos flerspråkiga barn.

Almingefeldt1 hade en jätteintressant och väldigt givande föreläsning/workshop kring flerspråkighet i förskolan. Hon talade om hur språkutvecklingen skiljer sig mellan de barn som har svenska som sitt förstaspråk och de som har det som sitt andraspråk. Jag fick med mig väldigt mycket om hur vi på förskolan kan stimulera/utveckla barnens första språk, hur vi arbetar med långsam språkprogression samt vilka faktorerna som kan vara bakom detta och hur vi motverkar ytflyt (dvs. "rätt" uttal, god grammatik, men begränsat ordförråd) hos barnen. Att så många som 30% av flerspråkiga barn som är födda i Sverige inte får gymnasiebehörighet i år 9 var mycket förvånande för mig. Jag är själv, med utlandsfödda föräldrar, ett av dessa flerspråkiga barn och det har aldrig någonsin under min skolgång slagit mig att jag skulle ha andra (sämre?) förutsättningar att klara av skolan än mina enspråkiga vänner... Den informationen slog på något vis hem hos mig hur viktig arbetet med barnens språkutveckling är.

 "Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar 

en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att 

grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund."

(Lpfö98 rev.2010, s.4)

I förskolan ska vi ha ett interkulturellt förhållningssätt - vi ska se alla språk och kulturer som likvärdiga. Vi ska också ha en interkulturell miljö som accepterar olika meningar och åsikter. Skillanden mellan mångkulturell och interkulturell är att mångkulturell är ett tillstånd medan interkulturell är en process där olika kulturer samverkar för att skapa ömsesidig respekt och förståelse (Benckert, Håland & Wallin 2008, s.67-68). Almingefeldt tryckte på vikten av tydlig information till och med vårdnadshavarna samt hur viktigt det är att de inkluderas i arbetet på förskolan. När vi utbyter information, har god kommunikation, med vårdnandshavarna så stödjer vi barnen i dess förstaspråk samtidigt som vi förhoppningsvis också ökar den ömsesidiga förståelsen för varandra.

I slutet av dagen berörde Almingefeldt kort detta att barn som flytt från krig inte sällan lider av psykisk ohälsa och att detta så klart kan påverka språkprogressionen negativt. Trots goda råd och konkreta tips lämnades jag med en känsla om att vi talat på tok för lite om barns psykiska ohälsa under utbildningen. Jag inser att alla barn reagerar och är på olika sätt i dessa typer av svåra situationer och jag förstår att det inte går att förbereda sig fullt ut men jag känner att med allt annat som vi lyft i utbildningen så hade vi även gott kunnat diskutera detta.




Referenser:
Benckert, Susanne, Håland, Pia & Wallin, Karin (2008). Flerspråkighet i förskolan: ett referens och metodmaterial. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2075

1Emma Almingefeldt, Högskolan i Borås, Flerspråkighet, 2014-10-02