Den här terminen gjorde jag min verksamhetsförlagda utbildning (vfu) på en för mig ny förskola och i en småbarnsgrupp, något jag inte tidigare i utbildningen haft tillfälle att arbeta med. Avdelningen hade inget särskilt tema på gång och mina tre inledande fältdagar skulle användas åt att "känna in" vad för didaktiskt material som skulle kunna passa in i verksamheten.
I avdelningens kök, på en anslagstavla, vid skötbordet och barnens handfat satt det A4-ark med svartvita bilder med teckenspråkstecken för olika platsrelaterade aktiviteter. Det är ca. 10 teckenbilder med beskrivande text på varje sönderkopierat ark. Små, grå, oinspirerande bilder och inget som användes på avdelningen men det visade mig att intresse funnits, kanske fortfarande fanns, för att arbeta med TAKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation). Redan första fältdagen pratade jag med pedagogerna om de var så att intresse fanns att använda sig av TAKK och det fanns det, en kollega på en annan avdelning skulle faktiskt iväg på en tredagars TAKK-kurs strax innan min vfu skulle börja.
Jag har varit intresserad av att få använda TAKK och blev än mer intresserad då jag i våras fick vara med på en föreläsning under min dåvarande vfu-plats studiedag. Pedagogerna på min nuvarande vfu-plats var som skrivet också nyfikna men jag var osäker på om det var "estetiskt nog". Jag tyckte det, med det är inte alltid detsamma som vad högskolan anser. Ville förhöra mig med kursansvariga innan jag bestämde mig för att använda mig av TAKK som didaktiskt material.
Fokus den här terminen har varit/är väldigt mycket på estetiska lärprocesser och än har jag inte hittat någon alternativ lärprocess, alltså en icke estetisk. Det är genom att använda oss av våra sinnen som vi lär oss, vare sig det sker stillasistande med näsan i en bok eller när vi gestaltar en saga på förskolan - det estetiska, det sinnliga, är alltid där. Det är inget undantag i användandet av TAKK där ord och tecken är något som förankras i mig och mellan dig och mig - kommunikation.
Efter att ha pratat med Mats om mina tankar kring det didaktiskt materialet och estetiska lärprocesser bestämde jag mig. Jag skulle introducera TAKK i småbarnsgruppen!
De efterföljande fältdagarna gick åt att försöka hitta en ingångspunkt som kändes relevant för både barn och pedagoger. Det måste i min mening få ta tid att lära sig tecknen, de bör synliggöras ofta under dagen och det bör ske i situationer där samtal ofta sker. I den här barngruppen var det mycket prat vid fruktstunden/maten (både i och ur leken) och kring färger, påklädningssituationerna var också stunder då jag upplever att det blir givande pratstunder mellan barnen och mellan barn/pedagog. Dessa var de tillfällen som jag lyfte med mina kollegor som förslag till startpunkter för arbetet med TAKK. Jag upplevde att de blev något stressade över att teckna vid påklädningen, och jag insåg att jag hade nog med tecken att lära mig/oss som det var så vi lämnade tambursituationerna för tillfället.
Fokus blev alltså:
- frukt, mat
- färger
och tillägg av
- känslor (arg, ledsen, glad) då dessa också är vanliga begrepp i verksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar